Benny Rosenqvist & Ingrid Carlqvist Ljusfolket: andra sidan – så funkar det!  ICA, 2009, 159 s. Mellan himmel & jord ICA, 2010, 208 s. En resa i min själ ICA, 2012, 224 s.

Journalisten och författaren Ingrid Carlqvist är mest känd för islamfientlighet och åsikter som gränsar till rasism. Mindre känt är att hon har ett nära samarbete med ett av Sveriges mest namnkunniga andemedier, Benny Rosenqvist.

Enligt Carlqvists webbsajt är hon författare, journalist och rättskämpe. I medierna beskrivs hon ibland lite försiktigt som en ”kontroversiell journalist”. Det är en underdrift. Carlqvist är kvällstidningsreporter i botten och har jobbat på bland annat Kvällsposten och Aftonbladet. Hon är också känd för att ha skrivit om fäders rättssäkerhet under vårdnadstvister, bland annat på sin tidigare blogg Inte utan mina söner. Det är ett angeläget ämne, men tyvärr drog bloggen stundtals för mycket åt det rättshaveristiska hållet, med kvinnofientliga uttalanden, nedtonande av allvaret i sexuella övergrepp och skakig användning av forskningsresultat. På grund av detta tvingades Carlqvist 2009 lämna posten som chefredaktör på tidningen Villaliv, eftersom hennes bloggande enligt tidningens VD skrämde bort annonsörer.

Under senare år har Carlqvist mest gjort sig mest känd som grundare av det islamfientliga Tryckfrihetssällskapet och som chefredaktör för den invandringsfientliga tidskriften Dispatch International. Ett typexempel på en artikel i DI nyligen är en artikel om den medicinska katastrof som påstås följa i invandringens spår, eftersom mörkhyade människor inte hör hemma i vårt klimat. I en annan artikel sägs det så kallade hijabuppropet gångna augusti, där kvinnor uppmanades att under en dag bära hijab i solidaritet med en kvinna som misshandlades brutalt på grund av sin slöja, vara värre än den misshandel som låg till grund för uppropet. Andra artiklar avhandlar påstådda skillnader i intelligens mellan olika ”människoraser” och varnar för konsekvensen av invandring från ”låg-IQ-länder”. Carlqvist är också flitig på Twitter där hon spyr ut sitt islamhat, slåss för rätten att säga n-boll och anklagar sina meningsmotståndare för demokratifientlighet.

Benny Rosenqvist framträder regelbundet i tidningar där han svarar på läsarnas frågor om deras framtid och vad avlidna nära och kära har för sig på andra sidan. Bland annat har han en spalt i Hemmets Journal, och han har också varit med i Aftonbladet TV där han påstod sig ha kontakt med Ted Gärdestads ande.

Tillsammans har Rosenqvist & Carlqvist skrivit fyra böcker, varav jag här skall avhandla de tre som beskriver andevärlden och livet efter detta. Den fjärde boken är en deckare om ett andemedium.

Ljusfolket
Ljusfolket är Rosenqvist & Carlqvists första bok tillsammans, med undertiteln Andra sidan – så funkar det. Hur ser det då ut på den andra sidan? Enligt Rosenqvist, som är den som står för visionerna medan Carlqvist står för nedtecknandet, är det idel ljus och kärlek. För det första lever vi inte en gång, utan vår själ återföds och i varje liv ska vi utvecklas, lära oss något nytt och lösa upp eventuella karmiska knutar vi skaffat oss med personer i tidigare liv. Innan vi föds har vi satt oss ned med vår guide (som sedan också stöttar oss under livet) och gjort upp en livsplan. I den skriver vi ned vad vi vill öva oss på i det här livet och vilka svårigheter vi vill stöta på. Den som lever ett hårt liv har alltså valt detta själv, eftersom personen på så sätt kan skaffa sig kunskaper hen behöver eller göra upp med personer hen hade en konflikt med i tidigare liv. Författarna medger här att det kan vara lite svårsmält att tänka på att de som föds som svältande barn i ett u-land skulle ha valt det själva.

Rosenqvist uppskattar att vi lever mellan hundra och hundrafemtio kroppsliga liv. Sedan har vi nått det budd­hismen kallar nirvana och behöver inte längre återfödas. Flera av våra liv kan vi få leva på andra planeter. Eftersom vissa planeter har kommit längre i den teknologiska utvecklingen än Jorden kan de själar som föds där ägna sig mer åt andlig utveckling vilket gör att de har mycket visdom att komma med nästa gång de föds på jorden. Exempel på människor som uppenbarligen har levt tidigare liv på andra planeter är Albert Einstein, Al Gore och Moder Teresa.

Dessutom kan det komma utomjordiska själar, som egentligen hör hemma på andra planeter, hit för att göra oss människor mer kärleksfulla. Det finns två sorters utomjordingar: infödda som väljer att födas här trots att de egentligen tillhör andra solsystem, och tillresta som ”beamar” (sic!) sig hit under sin livstid för att hjälpa oss mer akut. Ett exempel på den senare sorten är president Barack Obama, som ska vara här för att förmedla godhet och ge hopp åt människor i underläge.

Det finns enligt boken ingen Gud. Däremot finns det ett Råd där de klokaste och visaste av de urgamla själarna finns samlade.
På många sätt är den här boken oerhört gullig. Flera gånger under läsningen infinner sig tanken What’s the harm? Tanken att vi möts med vänlighet på andra sidan och att allt som sker har en mening är tilltalande och tröst­ande. Det är också skönt att tänka sig att det finns ett Råd som vakar över oss.

Men ingenting blir ju sant bara för att det låter gulligt och som skeptiker så vill man ju ha bevis. Inte nog med att bevisen lyser starkt med sin frånvaro (det finns inte ens någon ansats till försök att belägga praktiskt taget något påstående), åtminstone en av författarna verkar inte ens själv tro på det som står i boken hon satt sitt namn på. Till exempel påstås det att i Rådet finns företrädare för alla de stora religionerna, vilket är bevis på att alla religioner är lika sanna. Jesus och Muhammed beskrivs som själsliga bröder och bådas budskap är att allt bygger på kärlek. Fyra år senare går Carlqvists karriär ut på att kritisera islam, just islam och inga andra religioner. På Twitter skriver hon rent ut att alla religioner inte är likadana. Hon har vid ett flertal tillfällen likställt islam och nazism. Tydligare motsägelse till påståendet att islams budskap är kärlek får man leta efter. Lite kul är det dock att författarna på ett ställe skriver att man ska vara försiktig med att fördöma islam eftersom man i nästa liv kan återfödas i ett muslimskt samhälle…

En annan pikant detalj är att idag sitter vi med facit i hand vad gäller vissa påståenden. Rosenqvist förutspår, ja han vet, att president Obama kommer genomföra stora förändringar och få människor att tro på något nytt. Idag vet vi att Barack Obama inte blev den friska fläkt många hoppades på. Besvikelsen över hans presidentskap har stundtals varit stor. I skrivande stund ligger USA:s regering nere eftersom man inte kunnat enas om budgeten. På Twitter ger Carlqvist dessutom uttryck för åsikten att Obama är den värsta och farligaste presidenten USA någonsin haft. Hur går det ihop med påståendet i Ljusfolket att hans uppgift är att förmedla hopp och godhet till mänskligheten?

Ett tredje exempel i genren är att författarna i boken varnar för könsdiskriminering. Ja, de flesta kan väl hålla med om att könsdiskriminering är dumt. Dock inte Carlqvist själv, eftersom hon på Twitter skrivit att ”kvinnor ljuger skamlöst så länge det gagnar deras egna syften”. När Carlqvist fick kritik för sitt uttalande och fick det påpekat för sig att hon själv är kvinna svarade hon att hon, till skillnad från de flesta andra kvinnor, gillar forskning och fakta. Ett tips, Ingrid Carlqvist: om du nu gillar forskning och fakta, samarbeta inte med ett andemedium. Då kan det framstå som att du ljuger skamlöst så länge det gagnar dina egna syften.

I boken förekommer även en del oklarheter kring vad som egentligen existerar i andevärlden. På ett ställe fastslår Rosenqvist att det inte finns något helvete, ingen djävul och inga demoner, för att några sidor senare säga att han inte tror att det finns något helvete. Och avsaknaden av demoner till trots finns det onda andar, så kallade demoner, som kan ta människokroppar i besittning. Rosenqvist har själv under dramatiska omständigheter drivit ut en sådan ande ur kroppen på en tonårspojke som hotat sin familj med kniv, och hämtats av polis (och Rosenqvist) till sjukhus.

Vissa partier i boken är rent ut sagt osmakliga. Om en misshandlad kvinna vänder sig till Rosenqvist för att få råd så försöker han inte bara få henne att lämna mannen som slår. Nej, det viktigaste är att få henne att se sitt eget ansvar i det som sker. Det kanske ska tilläggas här att Rosenqvist beskriver hur han själv har blivit slagen av ett flertal pojkvänner. Tack vare den kunskap han skaffat sig i tidigare liv har han dock aldrig slagit tillbaka.

Så, för att summera Ljusfolket: på många sätt är det en söt bok men med vissa mer vidriga och människofientliga inslag, dessutom fylld med motsägelser där åtminstone en av författarna inte ens själv tror på det hon skriver.

Mellan himmel och jord
Medan den första boken fokuserar på livet efter detta handlar Mellan himmel och jord om hur vi ska leva här på Jorden. De mer andliga eller ockulta inslagen är neddragna till ett minimum och i stället fokuserar man på att leverera självhjälpsfloskler. Faktum är att det inte är någon större skillnad på den här boken och dussintalet andra självhjälpsböcker. Vad sägs om meningar som ”När du inser att allt i livet bara är till låns så kommer du att hitta stor kunskap”, ”När du förstår att det är de små sakerna i livet som betyder mest, då kommer du att bli en rikare människa” och ”Livet är ett mirakel och det är fullt möjligt att vidga dina egna cirklar”? Men visst finns det små nyandliga guldkorn även här. Bland annat får vi lära oss om människors aura (ju bättre du mår, desto starkare aura) samt att det för tillfället återföds många gamla och visa själar. Ett annat exempel är avsnittet om healing. Rosenqvist har en healinglista som han går igenom innan han somnar, där han skickar healing till dem som behöver det. Tänk om Carlqvist skulle ta och heala de radikala islamister som enligt henne utgör ett akut hot mot det västerländska samhället? Då vore ju hela problemet löst!

Liksom i Ljusfolket finns här en del minst sagt tveksamma påståenden. Bland annat uppmanas offer för misshandel och/eller övergrepp att vara tacksamma mot sina förövare, eftersom offret genom detta kan lära sig en läxa och förändra sitt beteende. Vad den person som begått misshandel eller våldtäkt ska lära sig om sitt beteende står det ingenting om. Här kan man också fråga sig i fall denna princip bara rör människor som blivit misshandlade eller våldtagna. Carlqvist har ju stridit för pappor som hon anser på lösa grunder ha fråntagits rätten att träffa sina barn. Borde inte dessa fäder också gilla läget, vara tacksamma och försöka lära sig något? Men förutom en passage om att barn har rätt till båda sina föräldrar och att det är illa att domstolar ofta ger ensam vårdnad åt mammor som vill utesluta pappan ur barnets liv står det inget om att fäder som blivit fråntagna kontakten med sina barn ska vara tacksamma och dra lärdom.

Mot slutet av boken får vi en liten inblick i hur Bennys och Ingrids samarbete ser ut. De har ”hittat varandras mirakel”. Ingrid får ”söka nya svar och jag [Benny] får hennes meningar att bli vackrare”. Med tanke på att Carlqvist ligger bakom ”vackra” uttalanden som ”Du måste skilja på människovärde och medborgerliga rättigheter. Det senare har du även om du är en dåre” och ”1400 års inavel har inte varit bra för muslimers IQ” kan man fråga sig hur hennes meningar hade låtit utan samarbetet med Rosenqvist.

En resa i min själ
I den tredje boken En resa i min själ får läsaren följa med i Rosenqvist & Carlqvists tidigare liv. Och vilken resa! Rosenqvist har bland annat levt i Amerika under 1800-talet, i Rom före Kristi födelse och som geisha i Japan under 1500-talet. Dessutom har han i ett liv fötts i Afrika under 1700-talet, men tagits till fånga och skeppats till Amerika som slav.

Carlqvist har, enligt Rosenqvist, en gammal och vis själ, och hon har levt många liv både som man och som kvinna. Bland annat har hon varit man i Rom före Kristi födelse, en hemsk sjökapten i Karibien under 1600-talet och kvinna i Norge under 1600-talet. I det senare livet var hon och Carolina Gynning systrar (de är väninnor idag) och brändes på bål tillsammans eftersom de satt sig upp emot kyrkans män. Det sistnämnda livet förberedde Carlqvist för övrigt för hennes nuvarande liv, eftersom hon också i det här livet är ”obstinat” och sätter sig upp mot ingrodda sanningar, vilket får folk att ljuga om henne och förvränga hennes syften. Exakt vilka lögner som åsyftas framkommer dock inte. Att Carlqvist skulle vara illa omtyckt endast för att hon sätter sig upp mot ingrodda sanningar är också en sanning med stor modifikation. Slänger man sig med uttryck som ”Imamer har sällan mer än två hjärnceller och de samarbetar nästan aldrig” är det inte bara för att man är islamkritisk man riskerar att bli illa omtyckt.
Vi får nu lite mera inblick i den andevärld som beskrevs i Ljusfolket. Bland annat är en av de planeter från vilken själar kan återfödas på Jorden belägen i Plejaderna. Där finns ingen kapitalism, men tack vare den teknologiska utvecklingen inte heller något kommunistiskt förtryck. Författarna antyder att också Jorden är på väg åt det hållet, och att om hundra år kommer kapitalet att ha förlorat sitt värde även här. Med tanke på att Rosenqvist lyckades sådär med att förutspå hur väl Obama skulle lyckas med att få till stånd förändringar och inge människor hopp så känns denna utsaga minst sagt tveksam.

Slutord
Några frågor återstår när alla tre böckerna är utlästa. Carlqvist har vid flera tillfällen berömt sig av att värna sannfärdig och hederlig journalistik. På Dispatch Internationals hemsida kan man köpa ett ”Honest press certificate” som visar att man stödjer tidningen. På Twitter kallar hon sig för ”modig sanningssägare”, påstår att hon sällan har fel och uppger att alla hennes artiklar bygger på belägg och kontrollerbara fakta. Som sagt säger hon sig vilja värna forskning och fakta. Men varför skriver hon i sådana fall böcker tillsammans med ett andemedium där hon presenterar visioner om andevärlden och berättelser om tidigare liv utan några som helst belägg? Böcker som innehåller motsägelser? Och framförallt, böcker vars innehåll hon inte ens verkar tro på själv?
Svaren på dessa frågor lyser med sin frånvaro.
Christine Öberg